En oväntad och högtidlig tilldragelse kommer att ske i kyrkan idag. Vår son ska döpas. Som mor till dopbarnet har jag tillsmmans med hans faster och moster sett fram emot dagen och diskuterat dopklänningar klassiskt spetsmoln med ljusblått sidenband eller renare design typ sjömanskostym? Vem ska bära fram barnet, är det OK om en bär fram och en tar fötterna? Många frågor inför dopet...skoja bara!
Lucky, dopets huvudperson ska konfirmeras nästa helg. För snart 15 år sedan när jag hade en liten bebis var fråga om dop eller inte lätt att besvara.
- Nej! Motivering: Vi föräldrar (som inte är troende) vill inte ansluta vårt barn till något trossamfund, det är faktiskt det som dopet handlar om. När barnet är stor nog att ta ställning ska han själv få välja om/vilken kyrka han vill tillhöra.
Så nu är det alltså dags för Lucky att gå med i Svenska kyrkan, man får inte konfirmeras om man inte är döpt. Ärligt talat, så är det inte vare sej filosofiska eller teologiska tankar som fått sonen att fatta beslutet - det är helt enkelt så att konfan är en kul kompisgrej. Och såklart är även det beslutet OK med mej som förälder. Jag tillhör fortfarande Svenska kyrkan inte pga tro utan framförallt för att kyrkan gör fantastiska sociala insatser för människor i kris, gamla, sörjande och behövande i samhället. Dessutom har kyrkan hand om stora kulturhistorisk skatter. Det känns bra att stötta med kyrkoskatten.
Men åter till dagens Dopbarn. Hans kompisar (som alla döptes som bebisar) har sett fram emot denna dagen sedan i höstas då det uppdagades att Lucky (och en tjej till i konfagruppen) skulle bli döpta. Dagens fniss för massor av Luckys kompisar som bestämt sej för att närvara vid ceremonin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar