Jag har varit och sett en tidigare jobbkollega som (också) fastnat i amatörteaterns förtrollade värld. Hon har en av huvudrollerna i en jättekul föreställning, jag skrattade mej igenom två timmar.
Nu är jag hemma igen och försöker behålla det glada humöret när jag jagar min yngste genom huset för tandborstning. Just nu är jag inblandad i en genomskinlig argumentation som jag håller på att förlora:
- Mamma, kan jag få min spindelmannendräkt.
- Nej, du ska borsta tänderna.
- Men jag vill ha min spindelmannendräkt.
- Du måste ju ha rena tänder om du ska vara Spindelmannen. (Jag hör det själv, dåligt argument.)
- Jag vill ha min spindelmannendräkt nuuuuu!!!!
- Spindelmannen måste ju ha rena tänder, annars kan han ju inte bita sina motståndare....
Var fick jag det ifrån? Jag går ifrån usla argument till direkta bottennapp.
Sonen sitter nu uppflugen på Sambons axlar och jag hugger till med.
- Nej nu måste du borsta tänderna, sätta på dej pyjamasen, så vi kan läsa saga, sova och komma upp i tid i morgon bitti.
- Ok.
Yes, det funkade, utan att någon tappade humöret. Vad kan man lära av detta? Jag ska hålla mej till fakta och inte försöka lura min son att bli en bitande superhjälte, hepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar